De flesta stora skidorter ligger i en dal med ett fjäll på ena sidan. Trysil ligger på fjället, och fjället står för sig självt.
Titta på höjdkartan här ovanför. Trysilfjellet reser sig som en enskild kupol ur ett i övrigt ganska flackt skogslandskap i Innlandet fylke, nära den svenska gränsen. Det finns inte någon bergskedja runt om, ingen dalgång som styr var man kan bygga. Bara ett berg.
Formen förklarar anläggningen
Den formen är hela skälet till att Trysil kunde bli Norges största alpinanläggning.
När berget är en kupol finns det sluttningar åt alla håll från samma topp. Anläggningen kunde därför växa runt hela fjället i stället för att pressas in i en dal, och den består i dag av flera sammanhängande områden på olika sidor. I praktiken betyder det också att det nästan alltid finns en sida i lä, vilket är ovanligt värdefullt en blåsig dag.
Baksidan av samma sak: höjdskillnaden blir det den blir. Ett ensamt berg kan inte låna höjd av sina grannar.
Siffrorna, och varför de skiljer sig
Toppen ligger på 1 132 meter över havet. Största höjdskillnaden i anläggningen är 685 meter enligt Store norske leksikon.
När det gäller antal backar och liftar beror svaret på vem du frågar och när. Store norske leksikon anger 68 nedfarter på sammanlagt 78 kilometer och 31 liftar. SkiStar, som driver anläggningen, anger 69 backar, 41 liftar och 81 kilometer preparerad nedfart, med högsta liftburna punkt på 1 100 meter och längsta nedfart 5,4 kilometer.
Båda är rimliga. Antalet liftar inkluderar eller utesluter barnliftar och band beroende på räknesätt, och en anläggning byggs om löpande. Poängen är inte vilken siffra som är rätt utan att den sortens siffror åldras. Höjdskillnaden och bergets form gör det inte.
Vad reliefen visar som en pistkarta inte gör
En pistkarta är ritad för att göra nedfarterna tydliga, och den förvränger därför terrängen med flit. Sluttningar rätas ut, avstånd komprimeras och hela berget vrids till en vy som inte finns i verkligheten.
En höjdrelief gör motsatsen. Den visar inte var backarna går men den visar varför de går där de går: var ryggarna ligger, var dalgångarna samlar snö och hur brant det faktiskt är på olika sidor. Har du åkt där känner du igen din egen sida av fjället på några sekunder.
På väggen
Trysil-tavlan täcker ett något snävare område än de flesta av våra motiv, just för att fjället står ensamt. Zoomar man ut för mycket blir kupolen en liten knopp i ett hav av skog, och då försvinner platsen. Mer om den avvägningen i artikeln om höjdöverdrift.
Åker du hellre på svenska sidan finns Åre, och längre norrut Hemavan.