Svenska fjäll är runda upptill och skarpa på ena sidan. Alperna är skarpa överallt. Skillnaden är inte ålder i den meningen man tror.
Den vanliga förklaringen är att fjällen är "äldre och mer nednötta". Det stämmer, men det är bara första tredjedelen av historien, och den intressanta delen är resten.
1. Bergskedjan som en gång var alpin
Fjällkedjan bildades vid den kaledoniska bergskedjeveckningen, när Grönland kolliderade med Skandinavien för omkring 400 miljoner år sedan. Enligt Naturhistoriska riksmuseet består kedjan av staplade skollor: stora bergartssjok som transporterats hundratals kilometer österut och skjutits upp över det gamla urberget.
Då var det en bergskedja i Himalayaklass. Sedan hände ingenting på väldigt länge, förutom erosion. Kedjan slets ner tills området var i det närmaste flackt.
2. Det platta landskapet lyftes upp igen
Här kommer det som förklarar de runda topparna. Under tertiär tid skedde en vertikal upphöjning av västra Skandinavien, och det som lyftes var alltså inte en bergskedja utan ett nästan utplanat landskap.
Det är därför så många svenska fjäll har breda, nästan platta toppartier på ungefär samma höjd. De är rester av en och samma gamla yta, upplyft. Står man på ett kalfjäll och ser hur alla horisonter ligger på samma nivå så långt man ser, är det den ytan man tittar på.
3. Isen sköt ner dalarna, inte topparna
Sedan kom istiderna. Och isen arbetade väldigt olika på olika ställen.
Där isen samlades och rörde sig snabbt, alltså i dalgångarna, grävde den kraftigt. Resultatet är de breda U-dalarna: flack botten, branta sidor, tvärt avskurna sidodalar. Syterskalet vid Hemavan är ett läroboksexempel. På norska sidan når samma sorts dalar ända ner till havet och kallas då fjordar.
Uppe på högplatåerna var isen tunn och rörde sig långsamt eller inte alls. Där sköts mycket lite bort. Vissa toppar stack dessutom upp över isen helt och hållet, som öar i ett vitt hav, och kallas nunatakker.
Kombinationen ger det typiskt svenska: ett fjäll som är mjukt och rundat när man går upp på det från ett håll, men står som en vägg från ett annat. Helags är just sådant, och det är också därför glaciären överlevt i skuggan under branten.
Och därför ser Alperna annorlunda ut
I Alperna är bergen både yngre och högre, och där arbetade nischglaciärer runt om samma bergsparti i stället för att en tjock inlandsis passerade över det. Därför kunde skarpa pyramider bildas, som Matterhorn.
Kort sagt: alpina former uppstår när is äter inåt från sidorna. Skandinaviska former uppstår när is passerar över.
Vad det innebär när landskapet ska bli en tavla
Rent praktiskt är ett svenskt fjäll svårare att återge än en alptopp.
En spets läser sig själv. En rundad platå med en brant på ena sidan gör det inte, särskilt inte när höjdskillnaden pressas ner till centimetrar. Utsnittet måste därför väljas så att både platån och dalen runt kommer med, annars blir hela kvadraten en jämn lutning utan hållpunkter.
Det är också därför höjden skalas upp, vilket vi gått igenom i artikeln om höjdöverdrift. Hela fjällkedjan i ett svep syns bäst på Sverige-tavlan, där man ser den gamla ytan luta av österut mot Bottenviken.