De flesta berg har en högsta punkt och behåller den. Etna har fyra toppkratrar som tävlar, och ledningen har bytt ägare två gånger på tre år.
Att skriva en höjd för Etna är därför ett annat sorts problem än för ett vanligt berg. Siffran är inte osäker. Den är färskvara.
Fyra kratrar på samma topp
Högst upp på vulkanen ligger ett kluster av toppkratrar. I fyrtio år var Nordöstkratern högst, med runt 3 350 meter när den var som störst i början av 1980-talet. Sedan förlorade den höjd, delvis genom kollaps.
Från februari 2021 gick Sydöstkratern igenom ett femtiotal kraftiga utbrottsepisoder på ett halvår. Materialet byggde på kraterranden, och i augusti 2021 kunde INGV slå fast att den nått 3 357 meter och därmed tagit över som Etnas högsta punkt.
Därefter väcktes kratern Voragine, som varit tyst i över tre år. Aktiviteten trappades upp från små explosioner till lavafontäner, och i september 2024 rapporterade INGV att Voragines östra kraterrand nått 3 403 meter. Det är den högsta nivå som någonsin uppmätts på vulkanen.
Fyrtiosex meter på tre år. Det är höjden på ett tolvåningshus.
Hur man mäter något som byggs om
Att gå upp med mätinstrument är inte alltid möjligt på en aktiv krater. Därför används satellitbilder.
Vid mätningen 2021 byggdes en digital ytmodell med en meters upplösning ur satellitbilder, som sedan jämfördes mot en tidigare modell från 2015. Skillnaden mellan två sådana modeller visar inte bara höjden utan var materialet hamnat och hur mycket det är. Osäkerheten låg på några meter.
Det är samma sorts data vi arbetar med när vi bygger en relief, vilket vi gått igenom i artikeln om höjdmodeller. Skillnaden är att för Etna är insamlingsåret inte en detalj i småstilen. Det är halva informationen.
Valle del Bove
Det största enskilda draget i terrängen är inte toppen utan hålet bredvid den. Valle del Bove är en enorm hovformad skål som öppnar sig mot öster, med branta väggar och en botten fylld av lava från århundraden av utbrott.
På en vanlig karta är den bara en yta med täta höjdkurvor. I relief är den det första ögat hittar, eftersom den kastar en skarp skugga tvärs över hela sluttningen.
Hundratals små koner
Det andra som överraskar folk när de ser Etna i terrängform är sluttningarna. De är inte släta. De är översållade med små bikratrar, så kallade parasitkoner, som bildats där lava tagit sig ut genom sprickor på sidan av berget i stället för genom toppen. Det finns hundratals av dem.
Vulkanen är på Unescos världsarvslista sedan 2013, och just mångfalden av vulkaniska former - toppkratrar, koner, lavaströmmar, lavatunnlar och Valle del Bove - är en del av motiveringen.
På Etna-tavlan sitter toppkratern mitt i rutan och de små konerna syns över hela sluttningen. Vill du läsa mer om varför bergshöjder över huvud taget rör på sig finns genomgången av höjdmätning.