Gotland: klintar, raukar och ett korallrev från silurtiden

Gotland är ett gammalt korallrev. Berggrunden byggdes upp i ett varmt, grunt hav för ungefär 430 miljoner år sedan, och det är därför ön är platt på ovansidan, brant mot havet på sina ställen och full av stenpelare längs kusterna.

Ön är låg, den högsta punkten ligger på drygt 80 meter över havet, men formen är ändå tydlig. Här är vad som byggde den, vad raukarna är och vad som syns när hela ön blir en relief.

Ett rev från silurtiden

Under den geologiska perioden silur låg det som i dag är Gotland i ett tropiskt hav. Där växte rev av koraller och andra kalkbildande organismer, och mellan reven avsattes kalkslam som med tiden blev kalksten och märgelsten. Enligt Länsstyrelsen på Gotland består berggrunden till stor del av sådana rev.

Havet var grunt. Vattendjupet tros aldrig ha varit mer än ett par hundra meter, och lagren som bildades ligger i dag svagt lutande mot sydost. Hoburgskalksten från södra Gotland är vald till Gotlands landskapssten, och enligt SGU bildades den just vid kanten av ett sådant rev.

Raukarna: revens hårda kärnor

Raukarna är det mest kända resultatet. De är rester av revkärnor, hård och olagrad kalksten som stått emot när vågorna efter istiden nötte bort det mjukare berget runt omkring. Kvar står pelare från en till åtta meter höga, ofta i grupper längs stränderna.

Många av de mest kända står på Fårö. Digerhuvud på Fårö blev naturreservat redan 1930 och omfattar 113 hektar, med raukar längs en lång sträcka av kusten. Vid Langhammars, på bilden ovan, står de tätt på en strand av klappersten.

Ön som lutar

Eftersom lagren lutar svagt mot sydost är ön inte lika hög överallt. Längs delar av västkusten stupar kalkstenen brant ner i havet, i de klintar som gör kustlinjen så tydlig. Mot öster sluttar landet svagare ner mot vattnet.

Den högsta punkten ligger på Lojsta hed, på drygt 80 meter. Källorna skiljer på en meter, så vi skriver inte en exakt siffra. Det är lite jämfört med fjällen, men på en ö där nästan allt ligger lågt räcker det för att formen ska synas.

Hela ön på en tavla

Gotland-tavlan är inte kvadratisk som bergstavlorna. Den visar hela ön, med Fårö och Fårösund i norr, och är 40 x 50 centimeter invändigt i en ram som mäter 43 x 53 centimeter utvändigt. På nära håll ser man hur landet lyfter mot västkusten. På avstånd känner man igen öns kontur direkt, eftersom den ljusa ön står mot en matt svart botten.

Det är ett bra exempel på att en plats inte behöver vara hög för att fungera i relief. Det räcker att formen är tydlig. Mer om det i vilka platser som blir bra i 3D-topografi. Samma sorts landskapsrelief finns också för hela Sverige.